Bibliotek 2.0

– Jag tror inte att ungdomar sviker biblioteken för att sitta hemma framför datorn. Biblioteken är en mötesplats, en kontextbyggare som internet inte kan jämföra sig med. Dock ser vi nätet som ett lättillgängligt och motståndslöst komplement.

Den här underbara kommentaren fanns i en artikel i SVD i morse. Artikeln handlar om Mediejukboxen, medicinen som ska få människor till biblioteken för att ladda ned musik, ljudböcker etc till sin mediespelare. Jag tror att det är, Robert Löfgren filmansvarig på Folkets bio, som fäller kommentaren ovan, men artikeln är inte skriven på ett sätt som gör det självklart.

Är det en positiv handling att ta en självklar Internetfunktion och pressa in den i en speciell apparat i biblioteket, bara för att man ska tvinga människor att korsa gränsen till den fysiska bibliotekslokalen?

Det är en kanonbra funktion att låna ut eböcker och musik som kan avlyssnas under en temporär tid. Kanske är det så att det vore för bra att ha denna funktion på Internet. Att tjänsten lancerad i full skala vore för bra att mediekoncernerna skulle kunna tillåta det. Det motstånd att ta sig till bibliotekslokalen som Robert Lövgren, tror jag, talar om, har alltid varit relativt stort. Kanske kommer detta motstånd göra att de stora bolagen tål funktionen i och med att den ändå blir en parantes i medieutbudet. Men att se detta motstånd som någonting positivt….?

Det har tagit ett och ett halvt år att få tekniken att fungera felfritt. Det största problemet har varit att förhindra piratkopiering och att begränsa utlåningstiden. Lösningen är så kallade wma-filer som programmeras så att de förstörs efter en viss tid.

WMA-filer! Detta betyder ändå att tjänsten inte riktar sig till mig eftersom jag tillhör den enorma skaran IPod-användare. WMA är ett microsoft-format och det fungerar inte i IPod.

Och om mediejukeboxen blir någonting att räkna med finns det risk att biblioteken blir någonslags bensinstationer där man stannar och tankar sin mediespelare efter plugget/jobbet. Om inte biblioteken lyckas “fånga” medie-tankarna i sitt nät och få dem att utnyttja kulturutbudet - som är ganska sparsmakat på de flesta bibliotek.

Kanske man skulle önska ett mer naturligt förhållningssätt till Internet bland biblioteken i stället. I stället för att försöka hålla sig ifrån Internet, kanske man skulle försöka anamma den “nya” dimensionen i tillvaron. Inse att Internet + bibliotek = Sant. Många av biblioteken har idag, i slutet av 2006, webbsidor som man inte vet om man ska skratta eller gråta åt. Många är inte bättre än de personliga webbsidorna med bilder på Vovven och Volvon som dök upp i början av Internet-eran. De var åtminstone ärliga på något sätt, och byggde på ett stort mått av intresse.