Hänger bibliotek 2.0 och web 2.0 ihop?
Published by Jonas Fransson november 16th, 2006 in Blogg, Kritik, Funderingar, Bibliotek 2.0 Tags: bibliotek, bibliotek 2.0, bibliotekarierollen, web 2.0.Hänger bibliotek 2.0 och web 2.0 ihop? Både begreppen innefattar delaktighet och kommunikation, men har bibliotek 2.0 egentligen något med web 2.0 att göra?
Jag, som ganska nybakad biblioteks- och informationsvetare, har varit på ett antal intervjuer under det senaste året, både i Stockholm och i södra Sverige. Flertalet av intervjuerna har varit på högskolebibliotek. På alla intervjuerna har det varit en merit att jag undervisat vid Lunds universitet, men inte någonstans har det varit en merit att kurserna handlat om sökning på nätet. Oftast har det inte ens kommit upp till diskussion.
Hur ser egentligen bibliotekens relation till nätet ut? Och kan vi arbeta mot bibliotek 2.0 utan att räkna in alla dem som dagligen använder web 1.0 och 2.0-tjänster som våra användare? Hur hänger biblioteken och webben ihop?
Tags: bibliotek, bibliotek 2.0, bibliotekarierollen, web 2.013 Responses to “Hänger bibliotek 2.0 och web 2.0 ihop?”
Leave a Reply
Sök
Taggar
-
3D akademisk kompetens användare Användargränssnitt api artikeltips autonomi bemötande betydelse bibliotek bibliotek 2.0 bibliotek 3.0 bibliotek20.se bibliotekarierollen bibliotekarieyrket bibliotekschatt bibliotekschatt chatt biblioteksfilosofi bibliotekskatalog bibliotekskataloger biblioteksliv biblioteksrummet bibliotekssystem bibtex bildbehandling bilder blog blogg bloggtips bokhylla bokmärken boktips café camtasia centralisering chatt citeulike communities connotea Creative Commons dagstidningar delaktighet delicious deltagande deltagarkompetens deltagarkulturer demokrati design digitalt paper dokumentformatet drm e elaring e papper eböcker ekonomi emusic endnote enkät epapper episteme epostlistor etidning event examination expert FAQ feedburner fildelning film filosofi firefox flickr flock folksonomi forskning forskning 2.0 framtid frihet fronesis frågetjänster föreläsningar författare författare 2.0 google Google Nyheter grafisk guide hälsa hållbar utveckling ideologi information informationsdisk informationskompetens informationssamtalet institution Internet Internet Librarian internt isbn issn jabref javascript jourhavande kalender katalogisering kloster kommunikation kompetens konferens konferenser kravrutiner kunskap kunskapsproduktion 2.0 kunskapsteori lagring latex Libris listor lyx lärande lärobjekt lärresurser läsare läsplatta lösenord marc xml Mashup media mediejukebox mediär meebo meebome microcontent mikroformat miljö mindmap minnesstöd mp3 msn musik människa teknik mässa namnrymd närhet nätverk onlinekurser opac open source orginalitet parodi participation literacy patent pdf pekskärm ping pinga pod portal postcast prenumeration programmering radical transparancy ranking rankning recensioner referenser referenstjänst regler relevans reserach rfid rootkits rss rss bibliotek uppsatser rss läsare rssläsare rumskonceptet räknare samarbete samsök samtal sanctuary scribd second life seo skype skämt skärmbild skärmbilder skärmdumpar snapshot social software Sony Reader spam spiralfrog språk språkfrågor ssb stickam storebror student synkron asynkron sökguide sökmotor sökmotorer sökmotorvänlighet sökning sökresultat tablet pc taggar taggmoln techne teknovetenskap television testa tillägg tjänster topplistor trender tv undersökning upphovsrätt uppsats utbildning vetenskap video virtuella biblioteket visuell web 2.0 webb office webbkatalog webbliv webblösningar webbsök webbtjänster webbtv wiki wikipedia workshop yahoo youtube zotero återvinning öppenhet
Bra fråga Jonas. Jag anser personligen att biblioteken ännu bara är ett jollrande litet knyte på webben. Om vi på ett vettigt sätt följer informationskulturen in i den digitala tidsåldern och axlar samma roll vi alltid haft bland de inslagna pappersbuntarna - då kan det bli riktigt roligt.
Personligen tror jag mycket på bibliotek 2.0 och de deltagarkulturer som kan bli resultatet. Men ärligt talat, är det inte så att bibliotek 2.0 är mest i samtalsform ännu så länge? Den allmänna insikten av begreppet är knappt mer än ett halvt budgetår i Sverige ännu.
Men det är nog ganska bråttom. Om vi inte agerar i tid är det risk att vi aldrig får uppleva nöjet att springa omkring nakna i blöjor och upptäcka världen.
Det är en stor utmaning att utveckla biblioteket på webben. Drömmen om att skapa den kreativa, kunskapande miljön tillsammans med våra användare har fått extra näring i och med webb 2.0 som rent tekniskt möjligör kommunikation och deltagande/delaktighet på ett helt annat sätt än tidigare.
Sen var det då frågan om bibliotek 2.0 bara kan finnas på webben och där hoppas jag att bibliotek 2.0-tankarna kan smitta av sig på den vanliga verksamheten så att vi ser på andra/nya sätt. Visst vore det inspirerande med många olika typer av användarstyrda bibliotek (självförvaltande) vid sidan av de traditionella?
Eller kanske det användarstyrda kan ta plats i det traditionella biblioteket? Att få en egen hylla i biblioteket att ansvara för samtidigt som man får sitt lånekort?
Vad skulle man sätta där? Sina favoritböcker?? I alfabetisk ordning?
Tänk vad spännande att få strosa runt och se vad alla andra har i sina hyllor och vilka samtal det skulle kunna leda till!
Hur skulle ditt bibliotek se ut?
Håller med till hundra procent Eva! Jag menar dock att biblioteken måste lägga större resurser på nätet i framtiden, nätet tillhör “den vanliga verksamheten”. Jag tror också att biblioteken kommer att bli mer olika. Vissa bibliotek kanske fokuserar på den fysiska verksamheten medan andra fokuserar på den virtuella. Båda rummen är viktiga. Poängen är att det fysiska rummet redan har vår uppmärksamhet, medan webben ännu i det stora hela är oupptäckt.
Jag menar att webben behöver vår “närvaro”. Det räcker inte att betrakta den som en stor databas man kan ställa frågor till. Vi måste delta i kulturen på nätet. Bara då kan vi lära oss vad det handlar om och agera därefter.
Det finns många spännande möjligheter för biblioteken. Det jag var ute efter när jag skrev inlägget var som Peter påpekar i sina senare inlägg. Att nätet kommer (förhoppningsvis) tillhöra “den vanliga verksamheten” och att webben behöver vår närvaro. Virtuella bibliotek ska väl ses som början på vår virtuella närvaro, vi måste nog lämna biblioteken i större utsträckning (även de fysiska).
Har biblioteken blivit mer eller mindre synliga på nätet under 2000-talet? Jag har inte varit med så länge att jag kan se de långa linjerna, men jag tror inte bibliotekssverige har blivit mer närvarande. Rätt eller fel?
Jag tror också att nätet behöver vår närvaro. Kanske ska vi agera mer som enskilda bibliotekarier och mindre som bibliotek. Och då är vil tillbaks vi den enskilda kompetensen. Hur värderar vi olika kompetenser inom bibliotekarieprofessionen? Och vilka kompetenser kommer vi behöva i bibliotek 2.0?
Där nämner du nog något viktigt Jonas. Biblioteken hörde till pijonjärerna på webben i mitten av nittio-talet. Vi var tidigt ute att skapa en närvaro på webben i form av primitiva webbsidor. Då var vi faktiskt med med stor M. Men inte har vi följt med i den kulturella invandringen som har exploderat på webben efter millenieskiftet. Men visst finns det spännande antydningar om vad som komma skall i satsningarna från Stockholms Stadbibliotek och Umeå, och de spännande projekten Åke Nygren och de andra på Kista lärcenter sysslar med etc.
Dags att sticka ut hakan här!
Biblioteken är definitivt inget jollrande litet knyte i webbsammanhang - svenska bibliotek är det däremot.
Och hur skulle vi kunna vara annat, då vi är ett litet land med oerhört små nationella satsningar inom området. Jämför med ett land som Danmark, som är ännu mindre, där pågår satsningar som är större än de svenska - i danska Rektorkollegiet, DEFF och Digital Forvaltning m.m.
Engelska och amerikanska satsningar gör också att biblioteken behåller sin plats som pionjärer för informationsförsörjningen.
Hakan? Sticka ut handen menar du? skak skak
Välkommen Jessica!
Så här menade jag. Låt oss se världen av information som helhet: böcker, tidskrifter, allt på Interent ovs. Innan Internet hade biblioteken en mycket stor och viktig plats i den totala “informationskulturen”. Den rollen minskade radikalt med alla nya former av information som dök upp i och med internet.
Jag menar att vi ännu inte har utnyttjat särskilt stor del av vår potential i den kulturexplosion som har skett på webben, oavsett hur duktiga vi är inom vissa områden på webben.
Vi har ännu inte förstått (inklusive jag själv förstås) hur vi ska delta i dessa kulturer.
Jessica, det vore jättekul om du ville skriva något om de projekt du nämner. Det låter intressant. Gärna som fullständiga artiklar.
Vill vi (organismen bibliotekssverige) förstå? Som Jessica skriver görs det små/få nationella satsningar i Sverige. Men varför?
Jag håller med dig Peter att det finns mycket som vi ännu inte förstått när det gäller nätkulturerna. Men vår blotta närvaro på webben kanske är en början. Finns det någon avlönad bibliotekarie på Lunarstorm?
Jag vill också läsa mer om de danska satsningarna
Förmodligen inte på Lunarstorm, men det finns några amerikanska bibliotek med närvaro på MySpace (tex Brooklyn College Library) . Så den ligger en hel del i det Jessica säger…
Ja, det är kanske det som är utmaningen,
att inte bara betrakta webben som ett ställe att söka information
utan snarare att betrakta den som en plats för kommunikation.
Och lärande på nätet ändrar också karaktär mot att mer handla om att lära genom interaktion och kommunikation än att bara handla om informationsinhämtande.
Att lära sig genom att delta i ett lärande nätverk.
Vad är bibliotekens roll här?
Är vi en naturlig del i det lärande nätverket?
Och om inte - hur blir vi det?
Det är just detta som har fått mig att ibland tala om Bibliotek 2.0 (inte Web 2.0) som ett paradigmskifte inom bibliotekarieyrket. Vi har precis samma roll som tidigare:
Att fungera som en icke kommersiell kraft mellan ett samhälle/organisation och dess informationsproduktion. (eller något liknade…)
Icke kommersiell innebär att vi inte säljer tjänster. Detta stämmer inte helt och hållet - undantag som bekräftar regeln…. Denna ideologi är superviktig för bibliotekens utveckling, tror jag. Det är det som skapar det jag kallar ‘kraft’.
Att tänka sökning är bibliotek 1.0, att tänka sökning + deltagande + ? är Bibliotek 2.0. Vi bibliotekarier har dille på begreppet sökning. Som forskare hittar jag oftare min information genom att delta i olika kulturer, litteraturlistor, referensstutsning, seminarier ovs.
Jag tror att det vore bra om vi tog ett steg tillbaka från ordet sökning och började titta på begrepp som ‘upptäcka’. Hur kan vi hjälpa användarna att upptäcka nya sammanhang, texter? Detta inbegriper förstås sökning, men står även för andra rörelser.
Jag har börjat se mig som en sorts pilot på nätet, men en blandning av upptäcksresande och flygledare kanske är bättre. Sammanhanget avgör nog, ibland leder jag en enskild elev och ibland försöker jag sätt upp en rutt för hela skolan.
Sökningen är på ett sätt inte lika kritisk längre. Att hitta relevant information är inte samma konst längre, men istället har andra problemområden växt till sig. Att kritiskt välja och granska informationen har blivit ett stort problem (iaf här på gymnasiet).
Och hur ska man hantera all den informationen man hittar? Den personliga informationshanteringen tror jag är ett område där det finns mycket att göra, och mer kommer det bli…
För att bli en (viktigare) del av det lärande nätverket tror jag vi ska lämna biblioteket i större utsträckning. En del av oss kanske borde överge det (och tanken på det) helt?