Sökningen är på ett sätt inte lika kritisk längre. Att hitta relevant information är inte samma konst längre, men istället har andra problemområden växt till sig. Att kritiskt välja och granska informationen har blivit ett stort problem (iaf här på gymnasiet).

Och hur ska man hantera all den informationen man hittar? Den personliga informationshanteringen tror jag är ett område där det finns mycket att göra, och mer kommer det bli…

För att bli en (viktigare) del av det lärande nätverket tror jag vi ska lämna biblioteket i större utsträckning. En del av oss kanske borde överge det (och tanken på det) helt?

Att fungera som en icke kommersiell kraft mellan ett samhälle/organisation och dess informationsproduktion. (eller något liknade…)

Icke kommersiell innebär att vi inte säljer tjänster. Detta stämmer inte helt och hållet - undantag som bekräftar regeln…. Denna ideologi är superviktig för bibliotekens utveckling, tror jag. Det är det som skapar det jag kallar ‘kraft’.

Att tänka sökning är bibliotek 1.0, att tänka sökning + deltagande + ? är Bibliotek 2.0. Vi bibliotekarier har dille på begreppet sökning. Som forskare hittar jag oftare min information genom att delta i olika kulturer, litteraturlistor, referensstutsning, seminarier ovs.

Jag tror att det vore bra om vi tog ett steg tillbaka från ordet sökning och började titta på begrepp som ‘upptäcka’. Hur kan vi hjälpa användarna att upptäcka nya sammanhang, texter? Detta inbegriper förstås sökning, men står även för andra rörelser.

Och lärande på nätet ändrar också karaktär mot att mer handla om att lära genom interaktion och kommunikation än att bara handla om informationsinhämtande.
Att lära sig genom att delta i ett lärande nätverk.

Vad är bibliotekens roll här?
Är vi en naturlig del i det lärande nätverket?
Och om inte - hur blir vi det?

Jag håller med dig Peter att det finns mycket som vi ännu inte förstått när det gäller nätkulturerna. Men vår blotta närvaro på webben kanske är en början. Finns det någon avlönad bibliotekarie på Lunarstorm?

Jag vill också läsa mer om de danska satsningarna

Så här menade jag. Låt oss se världen av information som helhet: böcker, tidskrifter, allt på Interent ovs. Innan Internet hade biblioteken en mycket stor och viktig plats i den totala “informationskulturen”. Den rollen minskade radikalt med alla nya former av information som dök upp i och med internet.

Jag menar att vi ännu inte har utnyttjat särskilt stor del av vår potential i den kulturexplosion som har skett på webben, oavsett hur duktiga vi är inom vissa områden på webben.

Vi har ännu inte förstått (inklusive jag själv förstås) hur vi ska delta i dessa kulturer.

Jessica, det vore jättekul om du ville skriva något om de projekt du nämner. Det låter intressant. Gärna som fullständiga artiklar.

Biblioteken är definitivt inget jollrande litet knyte i webbsammanhang - svenska bibliotek är det däremot.

Och hur skulle vi kunna vara annat, då vi är ett litet land med oerhört små nationella satsningar inom området. Jämför med ett land som Danmark, som är ännu mindre, där pågår satsningar som är större än de svenska - i danska Rektorkollegiet, DEFF och Digital Forvaltning m.m.

Engelska och amerikanska satsningar gör också att biblioteken behåller sin plats som pionjärer för informationsförsörjningen.

Har biblioteken blivit mer eller mindre synliga på nätet under 2000-talet? Jag har inte varit med så länge att jag kan se de långa linjerna, men jag tror inte bibliotekssverige har blivit mer närvarande. Rätt eller fel?

Jag tror också att nätet behöver vår närvaro. Kanske ska vi agera mer som enskilda bibliotekarier och mindre som bibliotek. Och då är vil tillbaks vi den enskilda kompetensen. Hur värderar vi olika kompetenser inom bibliotekarieprofessionen? Och vilka kompetenser kommer vi behöva i bibliotek 2.0?