Bibliotek 2.0

6 Responses to “Fungerar internblogging?”  

1. 1 Lars Iselid Dec 16th, 2006

   Vi har under första halvåret av 2006 kört en blogg för intern omvärldsbevakning. Några tyckte det var roligt med att lära sig blogga, medan de flesta tyckte det var besvärligt och framför allt jobbigt att behöva gå till en särskild adress(URL) för att läsa, som dessutom “konkurrerar” med annat, t ex e-mail, intranät, bibliotekets ingångssida. Vi har istället övergått till att e-posta varandra istället för att blogga.

   Jag väljer att inte framföra min egen åsikt i frågan i detta inlägg. Konstaterar bara. Dock kan jag tillägga att allt beror nog på vilka olika informationsbeteenden och -behov vi har. Vissa gillar att få saker tryckt, andra allt via e-post, andra vill ha spridning med både tryckt, e-post, RSS, bloggar etc.

   Lars Iselid
   Medicinska biblioteket
   Umeå UB

2. 2 Peter Giger Dec 18th, 2006

   Här sätter du fingret på en mycket intressant sak Lars. RSS-läsaren har nog ännu inte blivit en naturlig och självklar del av en bibliotekaries vardag ännu - generellt sätt alltså. Det beror väl delvis på att våra egna webbsidor ofta inte erbjuder rss-strömmar.

3. 3 Christina Svala Dec 19th, 2006

   Jag har erfarenhet av interna bloggar som fungerat bra men inte för diskussioner direkt eftersom vi var en såpass liten verksamhet och få som jobbade där att vi hade lätt för att diskutera på fikat och vanliga möten. Vi använde den för att skriva upp ärenden till personalmöten, ärendenr för reparationer av kopiator, rapporter från konferenser och annat som vi ville dela med oss av som inte var nödvändigt att läsa på stört. Vi hade en omvärldsbevakningsblogg också men den självdog eftersom vi som var involverade i den inte längre hade tid varken för vanliga möten eller nätdiskussioner.

   Nu försöker jag hitta ett bra sätt att lägga fram förslag på en blogg (inom min biblioteksgrupp) som jag tänkt skulle fungera precis så som Peter skriver, och försöker tänka efter hur man ska få alla med sig. Det jag tänkt på är det här:

   Det som krävs för att en blogg ska fungera (som jag vill) hänger på att de som jag vill ska delta känner att det är lätt och inte känner att tekniken är ett hinder.

   Det sistnämnda hänger mycket på vilja och intresse (och tid att sätta sig in i tekniken även om den av många upplevs som enkel). Vill man delta och vill man lära sig så är det enkelt, är man inte så intresserad kan man lätt skapa förklaringar till varför man inte kan delta.

   Har man intresset så är det lika lätt att hitta till bloggen som att läsa Aftonbladet på nätet, som ju de flesta inte har några problem med. Hur får man andra intresserade? Jag är en förespråkare av att avdramatisera bloggandet, det är ju i praktiken ett nytt verktyg, inte någon frälsning. Ibland kan det nog vara svårt att se nyttan för all teknik.

   I en stor organisation blir det naturligt en väldigt stor variation i datorvana, intresse och vilja. Det är viktigt att förankra en blogg så att den når fler än de redan frälsta, samtidigt som det är den största svårigheten. Ska bloggen fungera som forum för diskussioner mellan möten så måste ju alla som i vanliga fall går på mötena och är med och diskuterar kunna delta, annars blir det väldigt selektivt vilka åsikter och synpunkter som kommer fram. Svårigheterna med att få en blogg att bli accepterad på detta sätt är kanske störst i en stor organisation samtidigt som vinsterna med en blogg att diskutera i mellan mötena där skulle vara störst!?

   Christina Svala
   ILU-biblioteket (Institutionen för lärarutbildning)
   Uppsala UB

4. 4 Peter Giger Dec 19th, 2006

   Kloka ord Christina. Särskilt det där med intresset och avdramatiserandet. Om inte intresset finns så fungerar det nog inte. När det gäller avdramatiserandet så tror jag att det är en nyckelfråga när det gäller att föra över bloggen från trend/hype till normal kultur.

   Ett problem är att begreppet “blogg” bär på några oönskade bibetydelser, som tex ytlighet. Här är det viktigt att poängtera att bloggen som system inte sätter spelreglerna för nivån på samtalen.

   Ett annat problem är att många har testat att följa bloggar men kommit in “fel från början” och tappat det lilla intresse som fanns. Antingen har man inte hittat någon intressant blog och lagt ned projektet i förtid, eller så har man inte riktigt fått ordning på en bra rss-läsare. Det krävs också en viss vana, och intresse, för att liksom “komma in” i att följa och delta i nyhetsflöden.

5. 5 Lars Iselid Dec 28th, 2006

   Instämmer i detta Peter:

   “Ett problem är att begreppet “blogg” bär på några oönskade bibetydelser, som tex ytlighet. Här är det viktigt att poängtera att bloggen som system inte sätter spelreglerna för nivån på samtalen”.

   Blogg hos många är väldigt synonymt med dokusåpa, självcentrering, fikarumssamtal etc. Frågan är väl om de läst mer än en eller två bloggar då? Ambitionen när jag och Lars Våge startade Internetbrus var att agera som nyhetsförmedlare men i bloggformatet. Till skillnad från vanliga nyhetsförmedlare kunde vi dock vara subjektiva och personliga för att vi inte hade en chefredaktör som hängde över oss med sin piska. Häri ligger bloggens fördel att kunna vara subjektiv och personlig (inte nödvändigtvis självcentrerad och egofixerad som en dokusåpa). Johan Ehrenberg tycker jag är ett mycket bra exempel på hur bra subjektiv journalistik med personligt tilltal kan se ut. En ytterlighet i det subjektiva är väl Hunter S. Thompson och gonzojournalistiken.

   Internetbrus skapades också med syftet att vara ett arbetsinstrument för oss själva. Läser ingen vår blogg så är det en bra anslagstavla för oss själva när vi vill kolla upp saker vi skrivit om och utvärderat. Det är vår egen lilla kunskapsbank. Frågan är om något har betytt så mycket för min egen kompetensutveckling som Internetbrus. Möjligtvis en och annan konferens. Nu hamnade jag lite utanför diskussionsämnet internbloggning, men interna bloggar kan ju i sin enklaste modell vara en sorts vidareutvecklad bokmärkesfunktion. Märk upp url:n, ge inlägget en titel, skriv en rad om vad som döljer sig bakom url:n, märk upp inlägget med en tagg, klart slut!

   Jag brukar säga så här när jag har internutbildning. Kan ni hantera en e-postklient så klarar ni att skriva ett blogginlägg. Men faktiskt tror jag att det kan vara svårare för många med innehållet än det är med tekniken när det gäller bloggandet.

   Största och inte obetydliga hindret tror jag trots allt är: ”först ska man kolla e-posten, sedan ha koll på bibliotekets ingångssida, sedan intranätet, sedan komma ihåg att gå till internbloggen också som har så konstig och lång URL”.

   Men till syvende og sidst hänger det ju på intresset, som Christina påpekar. Och våra inre prioteringslistor styrs ju, även om vi inte vill erkänna det, mycket av intresse och kommer någon och frågar varför man inte prioriterat det där som man har ansvar för så svarar man bara, som Bodil Jönsson lärt oss bibliotekarier:
   Jag behöver ställtid!

   Under ställtiden läser samme person aftonbladet.se i informationsdisken eftersom alla låntagare nuförtiden klarar sig själva då allt numer finns på nätet och frågorna om saxen och toaletten klarar alla med grundläggande simultanförmåga att svara på samtidigt som man läser om Zlatans senaste utvisning.

1. 1 Web 2.0 teori och praktik » Susanne Killander: Rapport uppgift 1 Pingback on Jan 21st, 2007 at 11:36

Leave a Reply