Bibliotek 2.0

Få har väl kunnat undgå att några av de stora musikjättarna kommer att släppa sin musik “fri” - i USA och Canada - i ett samarbete med ett företag som heter Spiralfrog. Vid en snabb tanke kunde man ropa “hejhopp” och tänka att de affärsmodeller som startade med Web 2.0 - flödet äntligen har slagit in en kil i ultrakonservatismen.

Men kanske kan man ana en och en annan hake här. Enligt den information som har släppts hittils kommer musiken att vara DRM-kodad och bara kunna spelas i Microsofts system och de mediespelare som stöder det. I och med att tjänsten finansieras med reklam är det givet att reklambranschen och deras drivkrafter som kommer att styra vilken musik som erbjuds. Man bör också tänka på att det inte är småpotatis som den här tjänsten ska dra in för att ersätta skivförsäljningen. Vi kommer att få betala minst lika mycket i andra änden. Problemet är att det inte bara är musikerna som ska ersättas. De fyra giganterna i musikindustrin EMI Records, Sony BMG Entertainment, Universal, and Warner Music Group kostar givetvis enorma summor att upprätthålla med hela sin administration och lobbying-verksamhet. Dessa fyra stora har ett strupgrepp på branschen och de agerar ofta på ett sätt som får en att tänka på monopol, trots att det måste vara knivskarp konkurrans mellan dem. Men när det gäller att upprätthålla absurda prisnivåer… Det ord jag kommer att tänka på är inte kantarell.

Jag tycker att Spiralfrog+Universal+EMI+[förmodligen Sony BMG och Warner senare] påminner om en sorts grodor som går under namnet pilgiftgrodor. De lever i central- och sydamerika och är otroligt vackra men har ett giftigt sekret på huden som chocóindianerna i Colombia doppar sina blåsrörspilar i. Resultatet är ett dödligt vapen.u

Jag använder en musiktjänst som heter Emusic. De har music från 3800 oberoende skivbolag - oberoende innebär att de inte är kopplad till någon av de fyra giganterna. Förutom att det mesta av toppliste-musiken saknas här är det nog den ultimata tjänsten med dagens upphovsrättsmodell. Varje låt kostar strax under 2.50 kr vilket gör att ett normalt album går på ca 30 kr och det går att komma billigare undan om man köper mycket. Enligt de själva - och enligt andra källor - så ger de mer till artisterna än de fyra stora gör, trots att en låt på ITunes kostar 3 gånger mer. Musiken på ITunes är dessutom DRM-skyddad och kan bara spelas i vissa miljöer. Musiken man laddar ned på Emusic.com är i vanligt mp3-format, 192 kbps, vilket kan spelas överallt.

För mig är Emusic.com ett mycket bättre exempel på Web 2.0 än Spiralfrog. De oberoende skivbolagen drivs oftare av helt andra energier än de ekonomiska. Även om de säkerligen vill tjäna sitt uppehälle så kan man nog vara ganska säker på att de brinner för musik och vill förmedla artister de själva beundrar.

En bakgrund till allt detta är att många av oss lärde sig ett helt nytt sätt att upptäcka musik innan den nya upphovsrättslagen kom förra sommaren. För vissa har beteendet inte ändrats, men många av oss är mer fogliga. För mig är fogligheten till stor del ideologisk. Jag vill fortsätta lyssna på bra musik under den mängd av år jag har kvar på denna underbara och mångfacetterade jordplätt. För mig är det en en princip, en ideologi, en Web 2.0-handling i att delta i den modell jag tror på för att hjälpa den övervinna den andra. Därför vägrar jag befatta mig med DRM-kodad musik. Om musiken inte finns att köpa digitalt DRM-fritt är det det mer prisvärt att köpa en cd-skiva (även om den bara står och samlar damm när man har rippat den).

Det går visserligen att köpa DRM-kodad musik på ITunes, Homedownloads elller liknade och bränna av dem i ITunes eller Mediaspelaren så försvinner DRM-kodningen. Men förutom att det är olagligt så blir musiken dubbelkomprimerad, dvs. först komprimeras den en gång av skivbolaget, sen komprimeras den ytterligare en gång av dig. Detta påverkar ljudkvaliteten. Dessutom upprätthåller man DRM-tänkandet genom sitt köp.

Det är faktiskt inte helt lätt att vara en lagnojig, idealiskisk, webbspecialist och kulturälskare i dagens digitala samhälle där musik, film och litteratur växer som klungor av kantareller i en förbjuden svamskog. Det är inte utan att man förstår Evas problem med kunskapen äpple och det ligger nära till hands med likheter mellan den berättelsen och dagens digitala samhälle…