Bibliotek 2.0

Eva och jag hade nyss en marratech-föreläsning om lärande och kummunikation i samband med konferensen “Seminarium i Umeå om ny biblioteksteknik”. Vi talade bland annat om olika faktorer som påverkar lärandesituationen i bibliotek 2.0. En viktig faktor som vi dock glömde att ta upp - eller poängtera - är närhet. Det spelar igentligen ingen roll vilken teknik man använder. Huvudsakligen är att man lyckas skapa närhet i samtalet.

Kom att tänka på det eftersom vi inte riktigt lyckades skapa närheten i situation med den teknik vi använde - eller rättare sagt, på det sätt vi använde tekniken. Det går emellertid att skapa närhet med all teknik. Det gäller bara att bli vän med den. Det är sällan tekniken i sig sätter gränserna.

Nu har enkätsvaren kommit på frågan om mobil i bibblan
Läs mer på Åke Nygrens blog bibl.se

Men svaret på frågan om mobil på bibblan måste väl bero på vilken typ av biblioteksverksamhet man vill ha!
Det är inte intressant att ta fram en regel som säger ja eller nej till mobil, oavsett hantering, på alla bibliotek, överallt.

Låt det vara olika!
Vill man att biblioteket ska fungera som en oas och en lugn plats för reflektion och återhämtning så är det väl helt i sin ordning att poängtera lägre samtalsvolym, hänsynstagande till andra och ibland helt tysta rum. Det är naturligtvis många som söker det och skattar den typen av bibliotek mycket högt.

Vill man däremot att biblioteket ska vara en mötesplats och ett levande/givande ställe för kommunikation, aktiviteter och annat spännande vore det naturligtvis helt förödande att införa regler mot kommunikation som helt motverkar den tanken.

Våra låntagare är olika och har olika behov, låt tusen blommor blomma och låt biblioteken få vara olika.

Tydlighet och kommunikation ja tack,
generella regler utan eftertanke nej tack!

För att haka på Eriks artikel Modernisering eller fördjupning? och pekningen mot Biblioteken söker nya roller i digitalåldern så finns det tre proppar i biblioteksvärlden just nu (minst). Det är tre begrepp: bok, tidskrift och artikel. Dessa tre begrepp har varit fundamentet i biblioteken. Nu börjar kommunikation, information och kunskap hitta nya former men många av dessa former glider vid sidan om biblioteken. Vi fångar inte in dem och det beror nog både på oss och på producenterna. Mycket beror också på lagstiftningen, upphovsrätten. Jag har till exempel försökt ansluta vårt bibliotek till Lynda.com. Deras kunskapsobjekt skulle kunna ersätta/komplettera massor av tråkiga datorböcker av tutorial-typ. Men de har nog inte haft bibliotek i åtanke när de skapade sin affärsmodell och få bibliotek tänker på dem av samma orsak. Är det till exempel livsviktigt för biblioteken att “låna ut”, eller finns det andra sätt för oss att förmedla. Begreppet lån är i sig en konstig konstruktion i en digital miljö, ändå biter det sig fast.

Kommunikation, information, kunskap (eller vad man nu ska kalla en bok eller en tidskrift) fungerar mer dynamiskt i Web 2.0-tänkandet. Vi i biblioteksbranchen borde driva tanken att Information wants to be free, inte fri i upphovsrättslig mening men åtminstone när det gäller behållartänkandet. Biblioteket borde vara en knytpunkt för alla sorter av medier. Mediet är nog inte meddelandet i alla fall - åtminstonde inte om mediet skapar nya väggar.

Kanske borde vi även driva tanken att information egentligen vill vara kommunikation. En bok är möjligtvis information eller kunskap, beroende på hur man tolkar orden, men en blogg eller en wiki är definitivt kommunikation. Kan man låna ut kommunikation?

Eller är det så att boken, tidskriften och artikeln är någon slags arketypiska begrepp som alltid kommer att finnas i någon form och att dessa begrepp är bibliotekets naturliga kompanjoner…?