Bibliotek 2.0

Det är nog inte bara jag som har upptäckt att rumsbegreppet har börjat förändras. För 20 år sedan när någon frågade sin kompis ”Ska du med till bibblan?” – då var det solklart vad de menade. Det är i och för sig lika solklart idag när det gäller biblioteket, men hur är det om 20 år?

Vad kommer vi att ha skapat om 20 år? Vad betyder då frågan ”Ska du med till bibblan?”? Kanske kommer frågan att leda till ett rum av spännande upplevelser, interaktion och kommunikation omkring kunskap. Kanske är det ett gigantiskt rum bestående av myriader mindre rum av olika storlekar skapade av alla sortes bibliotek tillsammans med användarna. Kanske har man då fångat in mängder av människor ur andra grupper än nödvändighetsbesökarna – de som drivs till bokyllorna via nöden efter kurslitteratur, tvång från lärare eller liknande.

Det finns grupper av människor som ser på biblioteket med hög trivselfaktor. Det finns också många vi inte ser där eftersom de inte har detta positiva förhållande, eller att de helt enkelt inte ser någon anledning till att komma. Jag har alltid trott att biblioteken har oändlig potential men att vi bara utnyttjar en bråkdel av den, precis som med hjärnan alltså. Det känns som om bibliotek 2.0 är en slags bekräftelse på detta. Problemet är bara att jag inte är en teknikdeterminist. Det vore enkelt. Bibliotek 2.0 är ingenting som händer av sig själv. Tekniken driver inte på. Det är vi som är tekniken och det är vi som måste fånga upp möjligheterna.

Vad är egentligen biblioteksrummet? Handlar det verkligen om något så krasst som ett antingen eller - kroppslighet/virtualism? Det finns flera exempel på de som har börjat binda ihop den fysiska verkligheten med den virtuella på spännande sätt. Ett exempel är Google Maps , hitta.se, Bookcrossing och Plazes.

Häromdagen såg jag ett program om krogvärldens cyborgs. Jag vet inte så mycket om krogvärlden längre, sen jag flyttade till Ronneby för sisådär 10 år sedan. Jag vet desto mer om cyborgs. Tyvärr minns jag inte namnet på krogen (ta det gärna i en kommentar…), men de opererade in RFID-chips i sina stamkunder. Dessa stamkunder identifierade sig automatiskt till vissa ytor på krogen, som förmodligen var avstängda för bonnläppar som jag. RFID-systemet var också kopplat till ett kreditsystem, så dessa krogcyborgs fick väl en räkning på posten - eller motsvarande… Biblioteken står förmodligen på tröskeln att göra något spännade med RFID. Några har redan smakat på det, men mest för administrativa uppgifter.

Men nu till det intressanta. Vi har väl alla samlat på en massa kunskap genom åren. Min kunskap är open source. Varför vill inte biblioteken veta av den - oinbunden? Okej, jag är alldeles för stor för att få plats på en bokhylla och min kunskap är inte helt lätt att tappa ur och hälla i en annan behållare. Jag vågar nog påstå att biblioteksbesökarnas samlade kunskap är bra mycket större än den kunskap (vissa kallar det information) som är fångad mellan bibliotekets fysiska väggar - utom på natten kanske. När jag går till bibblan för att låna en bok om något spännade ämne som biodling, då kanske det sitter en livs levande biodlare någonstans i lokalen; en människa som skulle skratta åt den futtiga kunskap som finns i boken “Lär dig biodling på 3 veckor”. Hallå - jag skulle gärna låna denna människa, men hur i hela friden går jag till väga? Det är någonting som vi inte har förstått i biblioteksvärlden ännu, någonting som vi går och trycker på men som inte inte riktigt vill ut. Jag tror att jag anar någonting med Bibliotek 2.0, men det vill inte riktigt materialisera sig. Kanske kan vi göra det tillsammans. Med tekniken. Det handlar nog om hybridisering i alla fall. Hur långt är det från krogcyborgs till bilbiotekscyborgs? Hur kan man utveckla produktidéer om Plazes (det är bara fröet förstås), för att skapa någonting som är både och snarare än antingen eller (hmmm… )?